Jag kan börja detta inlägget med att säga att mina barn är fantastiska. Utan er hade livet varit meningslöst!
Sen kan jag fortsätta med att berätta att jag trivs som fisken i vattnet på min utbildning. Det är helt underbara människor, de flesta av dem iaf.. Jag ser sååå fram emot att få komma ut i arbetslivet med denna utbildningen i bakfickan..
Vi kan även konstatera att vi har väldigt fina vänner som vill fika och leka med oss. Här har ni Freya med kompisen Anton..
Mina barn älskar dagis.. Tyvärr kommer troligen barnen flyttas från det dagiset när Felix börjar skolan då han troligen ska gå i Ödåkra.
Vi har även en kompis som heter Louie! Han är så go liten kille han med.
Barnen våra leker så fint tillsammans oftast. Men ibland blir det gnabb, Felix puttas och Freya bits.. Men men.. Sånt ska ju ske sägs det..
De älskar att bada tillsammans även om mamma kanske inte är lika förtjust i det. Allt vatten på golvet ni vet..
Bara se så fin lilla Freya Felicia Gunnilstam är..
Och stora Felix Josias Gunnilstam.. Finaste killen ever…
Han tar hand om sin lillasyster.. Det blir bättre och bättre för varje dag.. För en månad sen bråkade de mer än vad de gör nu..
Freya tycker dock inte om den nya trenden mamma har satt, alltså uppsatt hår..
Jag har även börjat ta hand om mig själv mer.. Jag har ändrat ganska mycket i mitt liv. Jag har kommit till insikt att jag inte längre kan leva endast för någon annan och alltid uppfylla andras önskningar hela tiden utan faktiskt måste tänka mer på mig själv. Jag tränar på gym, Pluggar, chillar hemma, men det som är jobbigast just nu är att jag går till en Mödra-barn psykolog för EMDR-behandling. Vad det är får ni googla men det är väldigt effektivt. Jag bearbetar tidigare trauma som ex min brors självmord 2002, barnmisshandeln och kränkningarna jag utstått från min pappa när jag var liten, min situation i sin helhet alltså, allt gammalt groll och annat som gör mig deppig eller som är ohälsosamt för mig ska nu bort för alltid. Jag lever för mig (och mina barn) nu.. Jag har dessutom världens bästa man.. Han stöttar mig alltid och hjälper alltid till när det blir stressigt eller för mycket för mig. Han är min klippa helt enkelt även om jag ibland kan bli så förbannad på honom så jag bara vill slänga honom i soporna. Han och barnen är mitt allt.
Jag har, pga detta nya hälsosammare liv, sagt upp bekantskapen från mina brödrar och min pappa då de kränker oss, ljuger och är allmänt dåliga att ha i sitt liv. Jag och min familj mår inte bra av att ha dem som ett stressmoment i vårt liv. Och vet ni vad? Jag saknar ingen av dem över huvud taget. Det var mitt bästa beslut någonsin.. Så jädrans skönt.
Hörrni.. Jag är lycklig nu, och lyckligare ska jag bli..
